SÖK
MENY
Snigelplåga och falska filéer
Det är slut på mördandet för i år.
Men det är bara litet mer än en vecka sedan jag tog kål på de sista fem – mördarsniglarna alltså. Sommaren som gått har varit en av de värsta om man beaktar både vädret och anhopningen av mördarsniglar.
10.752 stycken har jag mördat. Ändå började jag inte så tidigt på säsongen.
Nu när sniglarna har krupit under jord får det gärna frysa på ordentligt, gärna riktig tjäle i marken innan snön. Då kanske jag kan lägga min ”mördarhobby” på hyllan nästa vår.
Tänk att dessa eländiga, slemmiga kryp kan väcka ens allra grymmaste instinkter till liv och få en att gå som en annan knäppgök och glo i mark med stirriga ögon för att utan betänkligheter hugga till för att döda. Sån är jag numera. Jag som bara slagit ihjäl flugor och myggor förut. Jag betraktar mig faktiskt som verklig djurvän, inte ens råttor har jag mage att döda.
Det påminner mig osökt om när jag var 5 år och fångade en söt liten mus i en papperspåse, i sig en bragd. Det jag gjorde sen gjorde ordentligt ont efteråt, det erkänns härmed. Jag gav nämligen påsen med innehåll till min intet ont anande mamma, som var livrädd för allt från minsta mus till alla slags råttliknande djur. Det visste jag förstås och tyckte det skulle bli riktigt skoj. Det blev det inte. Den bravaden gjorde jag aldrig om.
Nu skulle jag behöva en åsnebrygga men kommer inte på någon. För falsk oxfilé har jag nämligen åsikter om. En av landskapets större matbutiker har krängt falsk oxfilé från Ungern. Vem eller var grisfiléerna färgats röda för att likna oxfilé är tydligen oklart, men jag hoppas lurendrejarna åker dit ordentligt.
Jag skulle vilja veta hur det här färgade grisköttet hade det i livet som hela grisar, hur slakten gått till och hur många olika led; grossister, partifirmor, transportbolag med flera, som tjänat på förfalskningen. Det intresserar mig hur EU:s lantbrukskommissionär ser på problematiken. Något måste han väl ha att säga?
Det finns ett omfattande system i EU med märkning av allt kött som ska kunna härledas tillbaka till ursprungsgården där djuret i fråga fötts upp. Det här fungerar rätt så bra i Finland och Sverige. Är inte djuret korrekt märkt och anmält med id-nummer tas det inte emot av slakteriet.
Hur är det i andra länder? Samma system ska faktiskt gälla inom hela EU-området. Nu är det alltså upp till bevis att systemet fungerar. Meningen är att vi ska veta vad vi köper och vad vi äter.
Vi vet att lurendrejeriet är satt i system på många håll inom EU. Det finns pengar att hämta om man är tillräckligt slipad. EU:s jordbruksbudget är som bekant stor och räcker till mycket konstigheter. I Italien är maffian experter på att ta hem jordbrukspengarna till exempel.
Alltså köp åländskt kött, eller inhemskt, då vet du vad du äter. Du blir inte lurad, åtminstone inte av bonden. Tycker du det är dyrt beror inte det heller på bonden, han bestämmer inga priser, varken det han får som betalning från slakteriet eller det du betalar i butiken.
Själv är jag lyckligt lottad, jag har i frysboxen vad jag behöver, hemproducerat, friskt, sunt, gott och äkta.
