Sökarna och Robert Perlskog
”Jaha, å vem har skitit på dig då?”. Thorsten Flincks replik i den svenska b-rullen Sökarna från 1991 är svår att glömma när man väl har hört den. Frågan riktar sig till den mörkhyade Ray, som just blivit presenterad för Flincks rollfigur Tony.
Anledningen till att jag kom att tänka på just den repliken framstår kanske som oväntad: Fyrans fotbollskommentator Robert Perlskog.
Med rätta undrar ni vad han har att göra med undermåligt manus i en svensk ungdomsfilm från tidigt nittiotal. Jag ska försöka förklara det, men för att kunna göra det måste vi backa bandet till torsdagskvällen förra veckan. Bakgrunden är följande: jag sätter mig ned efter jobbet för att titta på EM-semifinalen mellan Italien och Tyskland. En avslappnande och spännande fotbollsmatch mellan två skickliga lag. Tysklands väloljade lagmaskin mot Italiens mer dribbliga dito kändes som ypperlig underhållning.
Och det började bra också, jag blev snabbt engagerad och kunde inte stänga av tv:n trots att det egentligen var läggdags. Men sedan hände något som fick mina mungipor att riktas nedåt och min blick att allt mer börja snegla på fjärrkontrollens röda knapp:
Robert Perlskog började förklara vem som hade skitit på folk.
Så fort någon av spelarna som inte hade kritvit hy alternativt bar på ett ”konstigt” efternamn fick bollen skulle Perlskog skynda till undsättning och förklara varför de inte hade kritvit hy och bar på ett konstigt efternamn.
”Balotelli har ju då ghananska föräldrar, det är därför han … ja … inte ser ut som de andra pojkarna.” ”Miroslav Klose är visserligen uppväxt i staden Kusel i Västtyskland men jag bara måste betona att hans föräldrar är polacker, för annars undrar ju ni så klart.” Jag har spetsat till Perlskogs citat något för att tydliggöra det hela, men andemeningen är densamma menar jag.
Därefter var det som att han blev yster av sin klassificeringsidé, lite som att han gick upp i varv. Vi som suttit och undrat varför i hela friden Tysklands Jeromé Boateng ser ut som han gör fick veta att hans pappa är från Ghana, minsann. Mamman, hon är tysk. Jaså, är hon?
Där orkade jag inte mer. Jag fick stänga av trots allt, men med en obehaglig känsla i bröstet.
Varför är det så viktigt att ständigt krysta fram olikheter som grundar sig i var människor är födda eller har för familjebakgrund? Varför kan man inte få vara tysk eller italienare eller ha ett konstigt namn utan att få det ”förklarat” på bästa sändningstid? Förmodligen säger det här något om hur den strukturella rasismen i vårt samhälle ständigt kan upprätthållas. Givetvis ligger den yttersta makten hos våra politiker, men även vi undersåtar har ett ansvar varje dag, hela tiden.
Det är tyvärr bland annat saker som det här som skapar avstånd mellan människor där inte inte behövs. Det kan vara en ogenomtänkt kommentar, en misstänksam blick, eller en tanklös fotbollskommentator som vill fylla ut sitt pladder.