SÖK
MENY
Solen, poolen och korkskallen är kompisar igen
YES! Känslan är nästan lika skön som när Djurgården gör mål i ett derby mot AIK. Vad som orsakar detta utbrott av glädje? Ingen bränd hud!
Min hatkärlek till solen har vid det här laget ganska många kapitel. Det började redan i tonåren på ett hotell i Torremolinos på den spanska sydkusten. Efter den dag i poolen var min rygg bränd. Där och då kom alltså den första riktiga brännan. Den utmärkte sig i form av småblåsor över rygg och ben. Inte så farligt, men irriterande och gjorde att brorsan kunde bada medan jag satt inne på rummet.
Sedan gick det några år utan större incidenter, innan vi åkte till Gran Canaria för fyra år sedan. Efter en dag vid poolen bestämde vi oss för att stranden var målet för dag två. Efter en halv dag på stranden började det svida lite i pannan varför jag köpte mig en alldeles för dyr keps och drog på skallen.
När vi sedan återvände till hotellet och kepsen åkte av insåg jag problemet med min solsveda och den något trånga kepsen. Strax ovanför ögonbrynen satte en vätskesamling under huden och skapade en avlång bula längst hela pannan. Jag såg ut lite som en gorilla.
Men det var ändå en bra solbränna jämfört med vad som komma skulle.
För två år sedan åkte vi till det fina, men lite tråkiga, Meloneras – Gran Canarias nya stolthet. Ånyo satt korkskallen Bladh i solen utan skydd och lapade sol. Dag tre hade övre delen av pannan svullnat upp och stod ut på ett högst märkbart sätt. Dag fyra hade vätskan börjat sin förflyttning söderut och satt sig på ögonen som var helt igensvullna. Tänk Rocky Balboa, strax innan de skär upp hans ögonlock för att släppa ut blod (tror det är i andra filmen). Dag fem satt vätskan i påsar under ögonen och dag sex satt den i en mer än vanligt rejält tilltagen dubbelhaka. Själv satt jag inne. Alla dagarna. Kul.
Men nu har jag alltså klarat mig, trots en ny vecka i solen. Och jag har av allt att döma en dansk solkrämsförsäljare att tacka för en semester som jag kunnat spendera utomhus. ”Skin care advisor” stod det på tröjan hon bar och hon förklarade att solkräm med vatten och alkohol var uselt på Kanarieöarna. I stället skulle man använda hennes smörja.
Normalt sett hade jag avfärdat hennes säljsnack som just säljsnack. Men med tanke på min relation med solen så är jag öppen för allt som ger lite hopp. Så jag hivade upp 19 euro för varje flaska hon menade att jag skulle ha och jag kände att det kunde vara en riktig blåsning på gång.
Men mot alla odds så funkade det. Gåtan är löst! Jag och solen är polare vid poolen igen!
Om kontentan av detta är att jag borde lärt mig tidigare eller att man alltid ska lyssna på en dansk låter jag vara osagt. I stället sitter jag här och njuter av min högst blekbruna, men ändå bruna, hudton. Utan sveda, utan kliande smalben och utan svullen panna.
