Solgudinna,du får karameller…
I morgon är det vintersolstånd. Årets kortaste mörkaste dag är över oss, och troll och oknytt härjar på jorden. Solen har vänt sitt ansikte ifrån oss, och det kan möjligen behövas ett offer av något slag för att få henne igen.
Mitt offer, storslaget givet, är att jag hädanefter ska gå förbi jättekorgen med godis på redaktionens mötesbord. Den kom ursprungligen i ett gigantiskt paket från svenska TT, som en julhälsning, och har sedan fyllts på med julgåvor från olika håll. Julen har alltså inte ens börjat, och jag vill redan aldrig mer se en pralin igen.
Jag offrar karamellerna till dig, o solgudinna! Vänd ditt anlete mot oss, och jag ska försaka alla likörkonfekter för din skull!
I de fornnordiska religionerna offrades det friskt vid midvinterblotet. Både hästar och människor och mindre boskap strök med, och den som tror att julskinkan är ett kristet påfund har inte läst sin historiebok.
Jag förstår dem precis. Tänk hur det måste ha varit att sitta i ett rökigt pörte i november och december, utan böcker, utan lampor, utan tv, och bara se dagarna bli mörkare och mörkare. Som i en enda lång uppförsbacke. Då hade man nog varit beredd att slå ihjäl något som inte gjorde motstånd.
Inför julen och ljuset som vänder åter kan man bara lossa på kragen och vända ansiktet uppåt. Även om den riktiga vintern knappt börjat så har vi passerat krönet, den där mörka puckeln på året som är startpunkten för det långa utförsglidet mot sommaren.
Egentligen, enligt samma logik som gör fredagseftermiddagar så underbara, börjar våren nu strax före det värsta är över.
Jag tänker på en dag i somras, en perfekt dag när vinden låg exakt i rätt vinkel mot Yttre Boklobb. Där finns ett ställe där klipporna bildar en flat häll en halv meter under vattenytan och där vågorna bryts på det underbaraste sätt. Ljummet, salt, halt, över allt brusande och kokande, ingen brådska, ingen tid, bara barn och hav.
För de dagarna kan jag skippa likörkaramellerna för evigt. Jag kunde faktiskt hoppa över skinkan också, om det skulle hjälpa.
Solgudinna eller jesusbarn, vad du nu heter, du som är hoppet. Kom tillbaka, för om det ska vara så här mörkt så orkar jag bara sova.