SÖK
MENY
Tårtornas krig
Ni minns kanske vårt tårtbekymmer tidigare i vintras, när maken tog flyget till Helsingfors för att få tag på en värdig ersättare för den tårta som min mamma under många år försett oss med till det årliga trettondagspartyt.
Sans Rivalen efterträddes av Ellen Svinhufvud. Föga anade jag då att min berättelse i spalten här skulle ställa till med rena rama tårtkriget.
Någon på ”det stora varuhuset”, som Stockmanns brukar kallas, läste min spalt och fick en lysande idé. På Stockmanns har man under långa tider sålt konditori Stellas Ellen Svinhufvud-tårta, en tårta som konditoriet har ensamrätt till. Åtminstone ensamrätt till namnet.
Eftersom tårtan är god och har anor har den inte varit billig. Men varför betala dyrt för Stellas monopol om man kan sälja samma tårta under annat namn från ett annat bageri, tänkte man på Stockmanns. Och ta samma hutlösa pris av kunderna.
Sagt och gjort, nu säljer Stockmanns Sans Rival, men underlåter inte att berätta att den serverades på Ellen Svinhufvuds kaffebjudningar för länge sen. Och Stella har stämt Stockmanns inför marknadsdomstolen för tårtplagiat.
Vad skall man tro om det?
I Wien rasar en strid om vem som har rätt till namnet Sachertårta. Men att den sortens kontinentala krigföring skulle nå Helsingfors, det hade jag aldrig kunnat drömma om. Äntligen en chans för Finlands konditorer att hamna på kartan.
Vem som har rätt till namnet Sacher i Wien har jag ingen aning om. Inte ens vem som har den godaste tårtan, för jag har bara smakat på den varianten som serveras på café Sacher. Vem som har rätt i Helsingfors tror jag däremot att jag vet. Det är inte Stella.
Jag tror att presidentfrun i tiden hittade eller fick ärva receptet på Sans Rival, som helt säkert var rätt exklusiv för den tidens kaffebjudningar. Hon var alltså ensam om sin tårta och gav receptet till Stella för att konditoriet skulle förse henne med bakverket. Vilket man gjorde.
Och varför tror jag inte att det är tvärtom, att någon har döpt om presidentfruns tårta rätt och slätt.
För att receptet på Sans Rival är spritt över Europa. Mamma tog det ur en svensk veckotidning i början av 50-talet. Och det finns i ett otal variationer i Prinsessornas kokbok, men ingenstans minsta antydan om att Ellen Svinhufvud var involverad. Däremot att tårtan serverades när drottning Ingrid förlovade sig.
Ok, ok. Det var inte min spalt om den flygande tårtan som gav Stockmanns idén, den fick man ett år tidigare. Men det är en petitess i sammanhanget. Det fasliga är att vännerna börjar antyda att ”kunde inte du …” Kan inte.
Men Stockmannsvarianten har de inte fått än. Jag kanske skulle be maken smyga in där och sedan bara håll god min.
