SÖK
MENY
Till morsan
När det ska skrivas texter om föräldrar står Pappan av någon anledning alltid högst i kurs.
Själv har jag i alla fall skrivit säkert ett dussintal texter om Vilde Bill Hancock, murvlarnas murvel i Stockholms Klarakvarter på femtiotalet. Så nu är det banne mig dags att skriva om morsan och inte bara för att det är Mors dag.
Hon var nämligen också murvel i Klara på femtiotalet. Hon var den andra kvinnliga reportern på Expressen. Dessförinnan var hon en av de första kvinnliga journalisterna på radion. Det blev folkstorm när hon läste upp nyheterna.
När de manliga kollegerna tog med henne ut på krogen beställde hon en dubbel whisky för att sätta sig i respekt. Sedan ramlade hon under bordet, för hon hade aldrig smakat starkt förut. Om farsan kallades Vilde Bill borde hon ha hetat Calamity Yvonne.
Hon var en fantastisk mamma att växa upp med, även om det var svårt att revoltera mot henne.
Hon hann liksom alltid före.
När jag var 15 flyttade vi till en större lägenhet. Hon gav mig våningens största rum. Sedan skaffade hon ytterligare ett telefonabonnemang, med det nya numret in till mig.
”Om du stänger din dörr så kommer jag aldrig att störa dig, inte ens knacka”, sa hon. ”Jag ringer i stället”.
Hon visste ju att jag fått flickvän.
Varje kväll vid åttatiden ringde hon sedan och sa: ”Det står en tallrik smörgåsar utanför dörren. Säg till om du vill ha mer.”
När jag skulle plugga i Frankrike körde hon ner mig i sin bil och hjälpte mig att fixa lägenhet och att skriva in mig på universitetet. Sedan tog hon tåget hem och lät mig behålla bilen.
Det finns 10 000 märkligheter att berätta om henne. Som när hon skilde sig första gången (före farsan). Hon lät gubben få allt – utom Porschen.
En gång smugglade hon en schakal från Turkiet till Sverige i tron att det var en hund.
När hon fyllde 80 tågluffade hon tre veckor på Balkan.
Hon romandebuterade vid 88 års ålder.
Nu är hon 91 unga vårar. När jag i veckan kåserade i Nyan om att jag inte visste om min rumpa var snygg messade hon, så fort tidningen kommit ut: ”Kronvittnet träder fram: kåsörens mor intygar att sonen vid framkomsten var iförd BB-avdelningens näpnaste och klassiskt vackraste rumpa.”
Grattis på Mors dag, käraste knäppaste mamma. Du är bäst, idag och alla dagar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
