SÖK
MENY
Tjockare än tobak
Teveserien Tjockare än vatten, som gör sken av att utspela sig på Åland, gör mig allt mera förbryllad.
Det senaste avsnittet – tror det var det tredje i ordningen – fick mig att riktigt hicka till.
Inte på det sätt som det var tänkt, att handlingen är så spännande att man inte kan sitta still i soffan, utan av en helt annan orsak.
Fast det började redan i avsnitt ett i det schabbiga värdshuset på landsbygden/i skärgården där familjen Waldemar samlats. Ur värdshuskökets kyl plockades ÅCAs havtornsyoghurt, mjölk och ost fram och blandades med mysli ur en Pirkka-påse.
Redan här väcktes min misstänksamhet: Var det produktplacering? Hur mycket hade ÅCA betalat för en så frikostig exponering av företagets produkter? Eller var det helt enkelt bara ett billigt trick för att flytta tittaren från inspelningsplatsen Luleå till Åland?
Bra för ÅCA var det säkert i vilket fall som helst.
I det senaste avsnittet togs konceptet en bra bit längre.
I två scener ganska tätt inpå varandra går de två vuxna syskonen var för sig ner till stranden för att lugna sina upprörda känslor.
Vad gör de? Jo, tänder varsin joint. Alltså hasch. Narkotika. Knark. Och röker lustfyllt och i närbild.
Jaha, och vem hade produktplacerat dem? Någon organisation som lobbar för att cannabis ska avkriminaliseras? Tobaksindustrin som ser nya möjligheter nu när de vanliga giftpinnarna inte är lika populära längre?
Oansvarigt, korkat och helt obegripligt. Jag måste säga att jag blev riktigt förbannad.
Nu kanske vän av ordning invänder att hemrullade cigaretter med vanlig tobak i ser ut så där, skrynkliga och tjocka. Då säger jag bara att så där röker man inte vanliga cigaretter. Det vet jag eftersom jag var ung på 70-talet.
Jag vet också att det inte följer något gott av cannabisbruk, och att motivera en avkriminalisering med individens fria val att göra vad man vill med sin egen kropp och själ är bara, ursäkta uttrycket, rena smörjan.
Så säger man bara när man är ung och egofixerad och saknar livserfarenhet.
Alla människor ingår i ett sammanhang och är beroende av sin omgivning. Alla är barn till någon, de flesta har syskon, vänner, flick- och pojkvänner, så småningom makor och makar och barn. Alla förutsätts utbilda sig, jobba och försörja sig själva och inte ligga samhället till last.
Den som röker på orsakar sina närmaste ett utdraget lidande. Arbetsgivare backar, vännerna drar sig undan. Den förment fria tillvaron blir allt trängre i kretsen av likasinnade.
Nu undrar jag bara vilken produkt som placeras i nästa avsnitt.
Annika Orre annika.orre@nyan.ax
