Carin Karlsson i spalten: Tuffa tider för en bakverkspurist
Bakverk är det bästa jag vet. Tyvärr är det inte så kreddigt att erkänna att man är ett kakmonster, i stället får jag varje gång jag är på restaurang och man ska tvingas välja mellan förrätt och dessert höra sällskapet proklamera att denne minsann ”inte är så mycket för sötsaker”. Pyttsan, säger jag. Ingen kan motstå en riktigt god bakelse och termen ”efterrättsmage” existerar av en anledning.
Vårvintern är bakverkens årstid. Förutom kanelbullens dag, som infaller den 4 oktober, så är det nu som man får proppa sig full med fastlagsbullar, runebergstårtor, prinsesstårtor och våfflor. Den senaste av traditionerna att infalla, och även min favorit på hela året, är semmelsäsongen. En del (alla på Åland) säger fastlagsbulle och även om det också är en korrekt term så tänker jag fortsätta att kalla det för semla. En semla består av en urgröpt kardemummabulle med mandelmassa och grädde och lite florsocker på toppen. En semla med sylt är en syltbulle med grädde.
På senare år har det dessutom blivit anarki kring vad som anses vara variationer av en semla. Det är allt från wraps till chiapudding (?) och alla försök till att omforma den klassiska semlan får mig att rysa inombords. Varför ändra på ett oövervinnligt koncept?
Det rätta sättet att äta en semla är att ta av locket, skopa upp en rejäl klick grädde och moffa i sig utan skam. Sedan är det bara att plocka upp resten av bullen med fingrarna och beta av resten allt eftersom. Jag har bevittnat fasansfulla semmelsittningar där folk ätit bullen med kniv och gaffel. Det är fel på så många plan att jag inte ids utveckla resonemanget här, utan jag går i stället raskt vidare till nästa tradition.
Den som hägrar härnäst i kalendern är nämligen ”fössta tossdan i mass”, som den kallas på småländska. Första torsdagen i mars äter man nämligen prinsesstårta i Småland och den infaller ibland passligt nog med min yngsta sons födelsedag, vars favoritbakelse är just den marsipanklädda och gräddstinna tårtan som är döpt efter de svenska prinsessorna Margaretha, Märtha och Astrid, som ska ha varit upphovsmakerskan och hushållsläraren Jenny Åkerströms elever. Prinsesstårta består av sockerkaksbotten med lager av grädde och vaniljkräm klädd i grön marsipan. En riktig prinsesstårta innehåller ingen sylt, utan blir då en Operatårta. Den värsta varianten av en prinsesstårta jag har ätit var en torr butiksköpt skapelse fylld med smörkräm och sylt. Det är nog enda gången jag har kastat en kaka i soporna och sedan dess har jag också fått en större avsmak för syltfusk i prinsesstårta.
Men till syvende och sist är ju allt en smaksak. Ni får ta mina hårda ord med en rejäl nypa salt. Eller en näve socker om ni, precis som jag, föredrar dessertmenyn.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.