SÖK
MENY
Tuppar är bättre än krokodiler
Det är hur galet som helst i mina hemknutar just nu. Det hörs lång väg.
Men på landet är det lov att hålla galningar på gården, särskilt när de är så charmiga och söta som mina tuppar. Men som de gal.
Lite galen ska man vara själv också för att hålla sig med höns, det liksom underlättar. För det lönar sig absolut inte, det är mera besvär än ägg…
Av någon anledning tar mina hönor ofta och lång semester. Ett ägg om dagen är rätt magert av femton hönor, vecka efter vecka – eller hur. Så det händer att jag ”påttrar” litet när jag serverar dagens huvudmål, men inte hjälper det.
Nu väntar jag i alla fall på ruschen, jag vet ju att den kommer. Förr eller senare. Då värper alla på en gång, alla dagar, många fina goda ägg.
På försommaren laddade jag äggkläckaren och lagom till midsommar kröp femton små, små dunbollar ur skalen. Så otroligt söta. Och så otroligt små. Det var ganska häftigt för farmors pojkar att vara med och se och känna på de nyfödda små liven.
Det brukar vara ett äventyr för sig, att ordna med fostermamma åt maskinkläckta kycklingar. Vanligen brukar en handfull hönor vara aktuella för ändamålet och då provar jag mig fram. Jag stoppar in ett par, tre kycklingar under hönan och kollar hur hon beter sig.
Ibland blir hon rent galen, skriker och flyger ur boet som ett jehu. Eller hon börjar hacka och sparka. Då går det inte alls. Då tar man nästa höna och nästa, slutligen är det alltid en som blir hur lycklig som helst, skrockar, burrar upp sej och breder ut sig över de små dunbollarna som genast vet precis hur dom ska krypa in och värma sig under mamma höna.
Men i somras var det kris. Bara en höna låg och låtsasruvade i hönshuset och hon var inte alls färdig att bli mamma. Hon var mest irriterad på de små liven till en början, men några av de tuffaste ungarna kröp och gömde sig i fjädrarna. De andra stackarna låg i ett hörn av buren och tryckte tillsammans och pep så ynkligt.
Tänkte att det här går aldrig och började höra mig för efter en annan hönsmamma.
Då ändrade hon sig – tog chansen och adopterade hela högen. En riktig bra mamma är hon, har inte lämnat ungarna ännu fast dom är stora och tupparna gal som tokiga.
Jo, det blev förstås många tuppar och bara sex små hönor av kullen.
Mina höns är hobbyhöns, har alltid haft höns – i stället för blomland. Jag tycker de är lika vackra att ha på gården. En kombination av frigående höns och blomland är dessutom inte praktiskt gångbar.
Värsta grejen på länge hörde jag häromdagen i radion. Ett medelålders par i Sverige fick besök av någon som gick och öppnade dörren till deras växthus och fick världens chock. Därinne bodde en två meter lång krokodil!
Det är en Nilkrokodil som kan bli 4-5 m lång. De hade haft den i många år och när man från jordbruksverket började undersöka saken visade det sig att de i en frysbox förvarade en död krokodil av samma sort.
Man förundras. Vad det blir av växthuskrokodilen är oklart, den viktiga frågan är tydligen hur den hamnat i makarnas ägo. Har den smugglats in i landet olagligt kan det bli en tråkig historia, annars, tjaa, får den väl fortsätta leva som växthusdjur.
Smaken är som bekant som baken, delad. Hur som helst tror jag vi är fler som hellre har tuppar som husdjur än krokodiler …
