SÖK
MENY
Varför räknas inte pappa?
Som gravid kvinna får jag ofta frågor och kommentarer om min kropp. Hur jag mår, hur långt gången jag är, hur det känns att bli mamma och så vidare.
Antal frågor till min man (som är minst lika mycket blivande förälder som jag) är lika med noll. Blivande fadern bryr sig ingen om, trots att det innebär en lika stor omställning för honom att få barn som för kvinnan. Samma sak stöter jag på i kontakt med myndigheter.
Det heter ”moderskapspenning”, ”moderskapslåda”, ”moderskapsledighet” och så vidare, medan pappan får nöja sig med ”pappadagar” och möjligheten att dela föräldraskapsledigheten som ersätter moderskapsledigheten efter att barnet fyllt fyra månader.
Som svensk har jag alltid varit inställd på att dela föräldraledigheten lika. Här på Åland verkar det dock ganska ovanligt att man gör så.
Fyra av fem pappor tar inte ut föräldraledighet och då är ändå ålänningar bäst i Finland på det. Hur kommer det sig? Varför ska modern få mer tid med barnen under deras uppväxtår än fadern? Handlar det fortfarande om ekonomiska skäl?
Jag har svårt att tro det. Jag tror snarare att könsrollerna fortfarande är så pass cementerade att ”bara är så” att kvinnorna ska ta hand om barnen. Ibland handlar det också om att mammorna har svårt för att släppa in papporna i föräldraskapet.
Att kvinnan helt enkelt trivs bäst med att vara hemma. Det berövar papporna sin rätt att vara hemma med barnen och gynnar knappast jämställdheten i förhållandet eller i samhället i stort.
Jag kommer ihåg när Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson blev gravid, men planerade att fortsätta jobba direkt efter födelsen. Hon blev genast ifrågasatt och kritiserad för sitt beslut som per definition gjorde henne till en dålig mamma.
Ohlssons replik var kort och koncis. ”Barnet har en pappa också”, svarade hon syrligt men de elaka kommentarerna fortsatte att hagla.
Att kritisera mammor som väljer att jobba i stället för att stanna hemma är lika mycket kritik mot pappan som på samma gång ses som inkapabel att ta hand om sitt eget barn. Papporna behöver uppmuntras till att utnyttja sin rätt att ta ut föräldraledighet, även av mammorna.
Själv skulle jag aldrig acceptera om min man vägrade ta ut en del av den. Vårt barn har lika stor rätt till pappa som till mamma, och min man lika stor rätt till vårt barn som jag har.
Förälder som förälder.
