SÖK
MENY
Vilda Västern har kommit för nära!
Vilda västern är inte långt borta! I Sörmland härjar boskapstjuvar och polisen vet inte vad de ska göra. Kriminalprofessorn Leif GW Persson är granne till den senast drabbade gården.
Att han tog upp den synnerligen dubiösa boskapsstölden i tv-programmet Veckans brott härom kvällen, var intressant.
Det var strax före jul det hände. En bonde i Sörmland hade anmält 69 stycken nötkreatur till slakt till två olika slakterier. När han samma morgon de skulle hämtas, kom till ladugården ett stycke från gården, var alla djuren redan borta.
Att bonden blev minst sagt snopen kan man förstå, men han tänkte att slakteritransportörerna varit tidigare än väntat och redan hämtat alla djuren. Han ringde och kollade, men slakteribilarna var just då på väg till gården.
Hur skulle man reagera i en så ofattbar situation? Jag vet inte riktigt, själv skulle jag antagligen få fnatt och ställa till ett sjuhelsikes liv. Att 69 stora djur försvinner utan ett spår under några timmar en natt, är så osannolikt att man inte förstår någonting. För det första måste ju någon känna till gården, vara insatt i hur många och vilka djur som var slaktanmälda. Det kallas insiderinformation.
För det andra behövs det djurvana, man ska veta hur man handskas med främmande nötkreatur. I Vilda Västern kunde boskapstjuvarna på sina hästar sin sak, de var vana att fösa ihop boskap. För det tredje behövs minst fyra personer och flera stora specialtransportbilar att lasta så många djur på.
För det fjärde behövs det tid. Någon har räknat på det och anser att för fyra djurvana personer tar det upp till åtta timmar att lasta en så stor mängd. Stressade djur är inte lätthanterliga. För det femte kan man konstatera att det också behövs osedvanligt goda nerver. Även om det görs på natten och ladugården ligger avskilt i skogen är man aldrig säker på att inte någon människa ser eller hör någonting. Jag är säker på att det gick livligt till, råmandet och bölandet borde ha hörts lång väg.
De tunga lastbilarna borde också ha hörts bra mitt i natten i stillheten ute på landet.
Självklart anmälde bonden genast stölden till polisen. Kanske de inte trodde honom för först följande dag kom de ut till gården. De hittade några hjulspår, men det hade snöat och det hade plogats sedan stölden gjordes. Resultat noll.
Sedan dess har inte särskilt mycket hänt. Bonden förlorar mycket pengar, enligt Leif GW handlar affären om cirka 700.000 kronor. Han var kritisk till polisens ointresse, ett så ovanlig och spännande fall borde locka mer än att reda upp cykelstölder.
Det ska bli jättespännande att se om kriminalprofessorn kommer lösningen på spåren. 69 nötkreatur är inte lätta att gömma och de kan inte slaktas i vilken vedbod som helst. Ett hemligt slakteri med stor kapacitet och tystlåten personal är vad som behövs.
Det känns som ett bra skydd att bo på en ö, att vara ”liten” i sammanhanget och att ha alla djur under samma tak hemma på gårdstunet. Då kan man ha koll även på natten.
