Den här sommaren är min femte som sportjournalist. Å arbetets vägnar har jag sett hundratals åländska fotbollsmatcher och följt lagen på nära håll under den tiden.
Spelare och tränare kommer och går. Men mycket består. Till exempel det eviga domarsnacket.

Senaste helg bevakade jag alla åländska seniorlag som spelade hemma. Efter matchen Hammarland–Åbo IFK fick jag höra att ”det är dags att vi sågar domarinsatsen” och att ”det är skandal att vi har sådana domare på Åland”. Efter IFK Mariehamn fick jag en kommentar i spelargången av en spelare. ”Fan Isac, skriv ner den här domaren ordentligt. Ni är så jävla fega att skriva om domarna, ni vågar ju aldrig klaga på dem”.
Jag ska tillägga att senaste helgen inte på något sätt var unik, liknande tongångar är vardagsmat.

Nej, det är helt sant att vi inte alltid är ”objektiva” när det gäller domarnas insatser. När det gäller blåsande män och kvinnor är det verkligen ”hellre fria än fälla” som gäller. Varför ska jag förklara för er.
När jag var liten lärde jag mig att man inte ska sparka på en som ligger. De arvoden som gäller på Åland är högre än i Finland, men är ändå en skymf mot domarkåren. När Åland United spelade i division 1 låg ersättningen före skatt för en assisterande domare på 20 euro per match. Visst, de (nåja) lyckligt lottade som dömer ändå uppe i division III får en kompensation på 55 euro som huvuddomare och 38 euro som assisterande på linjen. Men då ska man ta i beaktande att.
1. En helgdag offras för ändamålet. Vilken upptagen familjeförälder prioriterar Sunds IF-Ponteva före kvalitetstid med familjen? Ingen som klarar av att stå emot lite övertalning i alla fall.
2. Man kan inte ha en alltför rolig kväll före. Glöm kräftskivan.
3. I bästa fall är det tyst på läktaren. I värsta fall är du övertygad om att du verkligen är en babian och spelarna försöker jaga upp dig i ett träd.
4. Inget avdrag för inkomstens förvärvande ingår. Det vill säga utrustningen står man för själv. Själv köpte jag öronproppar för 110 euro. Varför? För att kunna höra vad spelarna säger utan att få tinnitus, vilket många domare har.
5. Matchen tar knappt 2 timmar. Uppvärmning, förberedelser och nedjoggning tar om man vill vara någorlunda seriös minst 1,5 timmar. Räkna sedan in transporttiden till och från fotbollsplanen. Nöjd med timlönen?
6. Kurser, fortbildningar och träning tar också tid.
Betalningsnivån i dag får bland annat till följd att domare utnyttjar körersättningssystemet. Ibland har jag själv varit med om matcher där alla domare kommer från samma håll med tre olika bilar för att få fylla i sina kilometer.

En mer påtaglig följd är att ingen helt enkelt vill döma matcher mera. För mig är det helt obegripligt att någon överhuvudtaget frivilligt drar på sig domartröjan om inte för att bara vara snäll, alternativt att man verkligen njuter av att blåsa i pipan. Jag vet att flera i dag inaktiva domare skulle ta sig i kragen med en lite större morot.
Ett motargument till bättre lönsamhet är att domarna bara skulle döma för pengar. Men för att det ska bli ”lönsamt” i dag måste man döma många matcher, vilket gör att nivån blir lidande när en domare dömer sin tredje match för dagen.
Jag är medveten om att fotbollsföreningarnas resurser inte är oändliga. Det är en prioritetsfråga. Smakar det så kostar det.

Det finns ingen domare på Åland som har egna intressen av att ge fördelar åt något lag, det vore endast att pissa på sina egna fötter. Rättviseskiparna gör sitt bästa, men så länge som det ser ut som det gör för domarkåren i dag får man leva med en lidande kvalité.
Det är helt okej att beklaga sig, reagera på domslut och manipulera under spelets gång. Det är en del av fotbollen som även domare måste klara av att hantera. Men att även efter slutsignalen på allvar mena att allt är domarnas fel är en annan sak.
Så till alla de som är missnöjda och samtidigt känner till hur det ser ut för domare i dag kan jag bara ge rådet att knipa igen brödhålet.

Isac Boman

Mer läsning

Magi som aldrig dör

Vd:n: Det är ledsamt

Överhettad fritös utlöste brandlarm