DELA
Foto: Jonas Edsvik

Hanna släppte kraven – och blev starkare

FRIIDROTT. 2016 blev inte som Hanna Wiss hade tänkt sig – snarare tvärtom.
Mindre press och mera vila resulterade i en starkare kropp och i förlängningen ytterligare en landslagsplats.
– (skratt) Det var oväntat, men väldigt roligt, säger hon.

Längdhopperskan Hanna Wiss bor sedan flera år i Örebro.
Men som vanligt firade hon jul tillsammans med familjen hemma på Åland.
Nya Åland tog då tillfället i akt och träffade Ålands just nu främsta friidrottare för att summera 2016 och för att spekulera om 2017.

Hur mår du?

– Bra. Det är alltid roligt när familjen samlas kring högtider. I år blev det lite annorlunda då en av mina systrar väntar barn och inte kunde fira med oss här på Åland.
– Men på det stora hela försöker jag bara njuta av ledigheten så mycket det bara går.

Intervjun sker i samband med ett av Hanna Wiss många träningspass. 25-åringen laddar nämligen för sin första tävling på det nya året – lokaltävlingen Örebro Indoor Games.
– En ganska stor tävling trots att den är lokal. Jag ska springa 60 meter och möter bland andra en av mina träningskompisar. Hon är specialiserad på 60 meter och tävlade i EM för två år sedan, så det blir onekligen tufft, säger Hanna och skrattar.
I oktober skadade Hanna Wiss axeln och stukade samtidigt foten efter att ha trillat i trappan.
– Jag var sen till vintersäsongens första träning och tappade fotfästet. Foten är bra men axeln är inte helt återställd.
Skadan är ändå tämligen lindrig och något skadeuppehåll var det aldrig tal om.
– Nej, jag har kört på som vanligt. Men den första månaden tränade jag med armen fastbunden. Och sen har jag kört lite rehab både före och efter träningarna.

Struntade i planering

Efter ett tävlingsmässigt ganska svagt 2015 genomförde Hanna Wiss betydande förändringar till 2016. Hon släppte på kontrollbehovet, tränade mindre och försökte samtidigt bli mer spontan.
– 2015 gjorde jag allting enligt plan. Jag tränade ”rätt”, jag var motiverad och jag var förberedd. Men på tävlingarna så svarade inte kroppen. Jag kände mig svag.
– Så till 2016 gjorde jag precis tvärtom. Jag tog bort några träningspass och släppte lite på kontrollen, vilket är svårt för mig som älskar att träna och som alltid vill ha koll.

Läs hela artikeln i tisdagens Nya Åland.