FOTBOLL. Vad var det egentligen som hände? Och varför skrev Åland United-tränaren Riku Remes kontrakt med en ny ligaklubb under sin pågående sjukskrivning från tränaruppdraget? I dag berättar han öppenhjärtigt för Nya Åland om händelsekedjan.
– Plötsligt rasade jag ihop på avbytarbänken, säger han.
I oktober 2023 presenterades Riku Remes som efterträdare till Steve Beeks på posten som huvudtränare för Åland United, och i november tillträdde han officiellt.
Säsongen startade knackigt med två raka förluster, men därefter tog spelet fart. ÅU började vinna och Riku Remes hittade sin roll i laget – men något stod inte rätt till, skulle det visa sig. I mitten av juli blev Remes sedermera sjukskriven, och har sedan dess stått vid sidan av fotbollen. I stället har målvaktstränaren Ian Brooks tagit över huvudansvaret. Den 20 september i år lät den då fortsatt sjukskrivna Riku Remes meddela att han inte fortsätter vid ÅU-rodret, det trots att han i kontraktet hade option på ytterligare ett år.
– Beslutet kom efter att noggrant ha tänkt igenom saken och beaktat vad som är bäst för mig, sade han då.
En knapp vecka senare kablade ligaklubben PK-35 Vanda ut nyheten att man knutit till sig Remes som huvudtränare för säsongerna 2025-2026.
Ett utmanande år läggs till handlingarna
Några timmar innan Åland United tar emot HJK på WHA, sätter sig Riku Remes ner med Nya Åland för ett långt och öppenhjärtigt samtal om tiden i klubben, om säsongen samt om sin långa sjukskrivning och drömmar om framtiden.
– Det har varit ett långt och utmanande år, min fästmö och mina barn bor i Helsingfors, medan jag har bott här för mig själv, säger han.
Remes har precis återvänt till Åland efter en alltför sällsynt tid hos sin familj, något som betyder mycket för honom. Det framgår också tydligt då han talar om familjen.
– Jag har känt mig lite ensam och vilsen här utan dem, säger han.
Underbemanningen ett problem
Trots utmaningarna det har inneburit att ha familjen på annat håll, har Remes trivts bra i klubben och på Åland.
– Jag har blivit väldigt fint mottagen här, och trivts bra med det yrkesmässiga, men gränserna mellan jobb och fritid har tyvärr blivit lite dunkla allteftersom säsongen har framskridit.
Hur har själva jobbet i Åland United varit?
– Intensivt. När jag kom hit var jag van med en större personalstyrka att fördela uppgifter mellan, här har allt arbete som ingår i en ligaklubb fallit på mig och Ian Brooks, medan Maryette och Anton (Karring och Koli, reds.anm) har tagit hand om spelarnas fysik. Och då Ian samtidigt har haft huvudansvaret för målvaktsträningen har det varit snårigt för mig att hinna skapa mig en helhetsbild och utveckla varje spelare enskilt, på det sätt jag hade velat göra, säger han och fortsätter:
– Jag borde förstås själv ha reagerat på underbemanningen och de alltför många arbetsuppgifterna långt tidigare, och därmed gjort mer effektiva prioriteringar.
Tänker du på något särskilt område?
– För mig har spelarutveckling alltid varit den viktigaste uppgiften. Vi håller förvisso till på liganivå, men vår liga är samtidigt något av en plantskola och utvecklingsserie där framsteg och resultat går hand i hand.
Hade alltså en sportchef behövts, på samma sätt som tidigare när Mikael Virta fanns kvar i klubben?
– Det korta svaret är ja. Om mitt uppdrag bara hade gått ut på att dra träningar hade det inte varit några problem, men om tanken är att utveckla individuella spelare och att ta laget framåt, hade en sportchef behövts. Det hade samtidigt frigjort tid för verksamhetsledaren Linda Jansson att sätta tiden där hon behövs som bäst.
Du kom säkert hit med drömmar och planer – hur väl har de förverkligats?
– Andra delen av säsongen blev inget vidare på den personliga sidan, med sjukskrivningen i åtanke. Men idrottsligt var det första målet att lyckas ta oss till toppkvartetten och övre slutspel, och förhoppningsvis slåss om medaljerna – och med lite tur i enskilda matcher hade vi mycket väl kunnat blanda oss i striden om silvret i år.
Även om året har varit utmanande och jobbet krävande, vill Remes betona att han har trivts i omgivningen och i klubbens välkomnande atmosfär:
– Det har varit ett lärorikt år och jag är mycket tacksam för möjligheten jag har fått här och för människorna jag har lärt känna.
Kollapsen i Kuopio
Sjukskrivningen från huvudtränarsysslan är ett tufft ämne att tala om – ett öppet sår, men samtidigt ett sår som bäst läks genom öppenhet. Riku Remes berättar därför okonstlat om sin jobbiga tid, fastän tungsintheten i blicken är tydlig.
– Jag hade utretts för allergier en längre tid när jag mitt under pågående bortamatch mot KuPS, i slutet av juni, fick svåra bröstsmärtor och föll ihop på avbytarbänken. Efter det tog jag det lite lugnare i några dagar, säger han och fortsätter efter en kort paus:
– En vecka senare, när vi åkte iväg för spel mot Ilves, hände det igen under färjeresan. Jag fick rejäla bröstsmärtor, och väl i Helsingfors skickade jag spelarna med bussen mot Tammerfors medan jag själv tog mig till akuten på Malms sjukhus.
Från den punkten inleddes något som Remes refererar till som en ” flera veckors sjukhusrumba”. Han undersöktes noggrant av kardiologer och andra läkare – men utan att få några konkreta och 100-procentiga diagnoser.
– Slutligen satte man ändå ord på det – en total ”burnout” där kroppen hade sagt upp sig helt och hållet, säger han.
Efter händelserna i Kuopio och under resan mot Helsingfors drabbades Remes, så gott som dagligen, av liknande episoder.
– Och det skedde helt utan förvarning. Jag kunde vara hemma och tala i telefon, eller något annat trivialt, när jag plötsligt inte fick luft längre och bara rasade ihop i soffan. Jag klarade inte ens av att promenera 200 meter utan att känna mig som efter ett maratonlopp.
Tog emot hjälpen som erbjöds
I det skedet beslöt Riku Remes att han var i behov av vila. Han sjukskrevs – till en början – under en månads tid.
– Då åkte jag hem till familjen och distanserade mig från fotbollen ett tag. Jag var ändå lyckligt lottad på det viset att jag fick prata med vänner i branschen som har gått igenom liknande saker, bland annat en tidigare tränarkollega från HJK som har berättat öppet om sina erfarenheter.
I dag vet Riku Remes att han drabbades av ångestsyndrom och panikattacker till följd av sin utmattning. Han har också tagit emot hjälp, både i form av samtal och medicin.
– Och det har hjälpt mig mycket. Nu slipper jag de allra allvarligaste attackerna, och har till och med enstaka bra dagar emellanåt.
Hur involverad är du i laget nu under din sista tid här?
– Min sjukskrivning är nu över, men Ian Brooks har gjort ett bra jobb under min frånvaro och jag känner att jag inte vill röra till något under de sista matcherna genom att komma in igen. Dessutom har Brooks bra stöd av Daniel Norrmén nu sedan han kom in i laget.
I september meddelade du att du inte stannar kvar i ÅU trots din option för nästa år – varför tog du det beslutet?
– För min egen hälsas skull och för att vara närmare familjen. Jag vill och behöver finnas där mer för mina barn.
Under pågående sjukskrivning skrev du ändå på för en ny klubb för kommande år, förstår du att det kan sticka folk i ögonen?
– Ja, det har jag full förståelse för. Men erbjudandet från PK-35 Vanda kom oväntat, och förhandlingarna med klubben inleddes först efter att jag hade meddelat att jag inte fortsätter i ÅU. Det råkade komma vid exakt rätt tidpunkt, hade jag fått frågan tre veckor tidigare, hade jag rakt av tackat nej.
Det finns alltså inga oklarheter mellan dig och Åland United?
– Nej, absolut inte.
Skrämmer det dig att ta dig an ett nytt huvudtränaruppdrag efter utmattningen?
– Ja, jag skulle ljuga om jag sade att det inte skrämmer mig. Det har varit en tung tid, men samtidigt är de fullt medvetna om situationen och jag tror mig få tillräckligt med stöd från familjen för att klara av det.
Du kom hit med ett brett kontaktnät – finns det några ÅU-spelare du avser försöka locka över till PK-35 Vanda när du inleder jobbet där?
– Jag gör likadant som när jag kom hit från HJK – det vill säga att jag inte tänker försöka övertala någon, men om någon spelare själv vill, hjälper jag till. Det finns skickliga spelare här som jag gärna fortsätter träna, men jag vill avsluta min anställning på ett schysst och respektfullt sätt.
Riku Remes
Född: År 1989 i Helsingfors.
Familj: Fästmö samt två döttrar, 5 år och 2 år.
Gör: Avgående huvudtränare för Åland United. Har skrivit kontrakt med PK-35 Vanda för de två kommande säsongerna.
