SÖK
MENY
På söndag spelar han sin sista match för IFK
FOTBOLL. Daniel Norrmén meddelade klubben sitt beslut i torsdags. Efter sex år lämnar han IFK Mariehamn.
– Beslutet har vuxit fram under året, säger han.
I december år 2002 kom Daniel Norrmén, eller Ahnström som han hette innan han gifte sig, till Mariehamn för att testspela för den åländska klubben som då spelade i division II. Kontrakt med mittfältaren skrevs bara dagar senare.
Vid den här tidpunkten hade hans kontrakt med svenska Brommapojkarna gått ut. Ett nytt förslag väntade på underskrift när Mariehamnsklubben hörde av sig. Tillsammans med Pia bestämde han sig för att chansa och flytta till Åland.
– Vi gjorde en sådan där klassisk plus- och minuslista.
I samband med deras flytt kom också bröderna Johan och David Carlsson till klubben, och satsningen uppåt började.
– IFK hade försökt tidigare men gjort några mindre lyckade nyförvärv utifrån. När vi kom 2003 var vi flera svenskar, återvändande ålänningar och finländare. Alla kunde språket och det underlättade mycket, säger Norrmén och fortsätter:
– Visst hade jag press på mig, det hade varit riktigt dåligt om vi stannat kvar i tvåan. Och hade vi inte stigit undrar jag om jag hade stannat kvar, säger han.
Blev kvalkung
Men som bekant gjorde inte laget någon besviken. Norrmén benämndes som ”kvalkungen” efter att han skjutit den avgörande bollen i mål som betydde att laget steg till division I.
– I ettan kom vi tvåa och gjorde ett bra kval till ligan som var hårt, men jäkligt bra. För mig gick det väldigt bra, jag tror jag gjorde fem mål, det har jag aldrig gjort förut. Men bäst är man aldrig, jag tror Jani Lyyski gjorde tio mål.
Daniel Norrmén har många höjdpunkter han bär med sig från tiden i IFK utöver avancemangen.
– Jag kommer att minnas alla matcher mot HJK på bortaplan när det var omkring 8.000 i publiken och 600 av dem var ålänningar. Och premiären i ligan var förstås kul, det var en skitmatch mot RoPS som vi vann med 1–0, men det var ändå den första, säger han och fortsätter:
– De två första säsongerna i ligan hamnade vi högt och det var riktigt kul. Som för två år sedan när vi slutade femma, vi var verkligen värda det.
Vill spela
Årets säsong har Norrmén mestadels följt från läktaren. I en ÅM-match i januari gick knät sönder och han kunde inte spela match igen förrän mot KuPS i mitten av september. Inte riktigt den avslutning han hade tänkt sig i IFK-tröjan.
– Jag har inte bidragit till laget så mycket i år, men ser man över sex år har jag gett klubben en del. Jag var lagkapten och kunde tillföra rutin som en av de äldsta i laget. Sett över det hela är jag nöjd med min tid.
– Det är klart det är lite smolk i bägaren med de här skadorna på slutet, men kanske är det ett tecken på åldern.
På söndag har han chansen att representera ligalaget en sista gång i hemmamatchen mot FC Honka. Om han får speltid vill säga.
– Det vore kul att få spela och jag har ju fått hoppa in i de senaste matcherna. Jag vill inte avsluta min säsong på bortaplan i Lahtis, utan hemma på WHA.
– Jag vill tacka alla i och runt omkring som gjort det här möjligt. Det skulle inte gått utan sponsorer, publik och alla ideella.
Blivit ålänning
Beslutet om att lägga av med toppfotbollen har vuxit fram under året. Mycket tack vare sonen Jack som föddes för sex månader sedan, men också arbete och skador.
– Jag vet inte om jag ska spela fotboll på en annan nivå, det vet man aldrig. Det finns ju en del lokala lag om det börjar klia mycket i fötterna. Kanske Strandnäs Stål? säger han och skrattar.
Kvar på ön blir han i alla fall tills vidare, på obestämd tid.
– Ja, vi är väl ålänningar nu, säger Daniel Norrmén.
Det är i alla fall klart att vardagen i fortsättningen ter sig något annorlunda för honom.
– Nu får jag en massa fritid, jag har inte kunnat åka någonstans på sommaren under 15 års tid!
