Stig i Kanonloppet för 40:e gången
MOTION. Kanonloppet firar 40-årsjubileum på lördag. Bland deltagarna finns en grupp som deltagit varenda gång sedan starten år 1967. En av dem är mariehamnaren Stig Orre.
– Det ska nog ske en riktig katastrof innan någon av oss bryter sviten, säger han.
Stig Orre opererade hälsenan i augusti efter en inflammation som lett till broskbildning. Det handlade om ett rejält ingrepp där hälen skars upp, ben hyvlades bort och akillessenan skrapades.
– Jag är inte i skick att springa i år, utan tyvärr måste jag gå. Jag har försökt att springa lite, men det är fullständigt lönlöst, säger han och fortsätter:
– Janne Holmén har gjort samma operation och han var tillbaka på två månader, men jag är ju lite äldre förstås.
Han hade ont redan vid fjolårets lopp, men sprang ändå genom de 20 kilometrarna. Efter det sade hälen ifrån och operationen var välbehövlig. Självklart är han besviken, Stig är en man som sedan barnsben älskat konditionssport och det var också därför han fanns på startlinjen redan som 12-åring när det allra första Kanonloppet startade i Markusböle.
– Till slut, när man är med år ut och år in, vill man inte bryta sviten, säger han.
Inget alternativ
Han ingår i en skara på fem personer som startat varje år, övriga är Tor-Olof Blomster, Ulla Holmberg, Åke Holmberg och Magnus Lundberg.
– Ingen i det här gänget lär bryta sviten, det ska nog ske en riktig katastrof innan någon gör det, säger han med ett skratt.
För mariehamnaren finns inget annat alternativ denna oktoberlördag varje höst. Arrangeras Kanonloppet finns Stig Orre där.
– Säkert har jag tackat nej till något annat på grund av det. Och det är inte som att jag skulle boka en utlandsresa under den här helgen, det finns inte på kartan!
Loppet har alla år startat i Markusböle med målgång i Idrottsparken i Mariehamn. Men banan har förändrats genom åren, främst till det bättre.
– Den blir bättre preparerad år för år. Förr sprang man genom Svibybergen och det var väldigt vackert men lite svårsprunget, i dag har man sprängt upp en autostrada där. Och i Markusböle sprang vi nära ett träsk i många år, det var så blött att man ibland hade vatten upp till knäna. Numera går banan längre upp i skogen och det är lättare att hålla sig torrskodd, berättar han.
Blandade avsnitt
Och han trivs på Kanonloppets bana. Blandningen av terräng, grus och asfalt ger både ett varierande och utmanande lopp.
– Är man ny är det lätt att springa för hårt och ta ut sig i början, det tar några år att lära sig underlaget. Det går inte att bara rusa på, utan man behöver vara grundtränad för att klara banan och dess tunga avsnitt.
Han berättar om egna misstag han gjort, hur han gått ut för hårt och knäat vid vägarna längs Tingsbacka. Men åren har gett erfarenhet även om han påstår att han nuförtiden mest är glad att komma i mål.
– Målsättningen varierar beroende på formen. Mitt personliga rekord på 1.05 från 1981 lär jag aldrig komma i närheten av igen! Nu är målet att klara det på cirka 1,5 timmar och det har jag gjort när jag är i bra form och skadefri.
Och så finns det, förstås, medlöpare han gärna slår.
– Det är klart att det finns det, jag tycker om att tävla och kampen fascinerar mig. Men jag nämner inga namn, de som läser vet vilka de är, säger Stig med ett leende.
Springer nästa år
Nu återstår att se om hans häl håller för en långpromenad. Han har testat att gå längre sträckor på motionsbanan i Jomala ett par gånger, men nu handlar det om ytterligare 1,5 timmar till fots.
– Jag har fått tillstånd av min läkare att ställa upp och jag tar med stavar för att inte belasta hälen allt för mycket.
Det blir andra gången Stig Orre genomför ett Kanonlopp promenerande. Men han har inga planer på att det blir fler under den närmaste tiden.
– Nästa år, då j-lar ska det gå undan!