Wiklöf lovar göra sitt bästa
FOTBOLL. Stark. Spänstig. Bra på huvudet. Grovjobbare och lagspelare.
Så beskriver IFK Mariehamns nyförvärv Mattias Wiklöf sig själv.
Och det lovar ju gott.
Själv lovar han att göra sitt absolut bästa i sin nya klubb.
För närvarande gör inte Mattias Wiklöf så mycket. Säsongen för Sandvikens IF i svenska division II är över. Han har semester från jobbet som maskinoperatör. Och egentligen väntar han bara på att ett nytt stort äventyr ska börja för honom. Nämligen det på Åland. Och i en grönvit tröja.
– Det känns jävligt kul, säger han. Jag hade väl inte riktigt räknat med det som 28-åring.
Kontraktet med IFK skrevs i början av november men han ansluter till truppen först i januari. Då tar den jobbiga försäsongen vid och Mattias ska vara med för att konkurrera om en plats i startelvan. Det har han i alla fall som målsättning.
– För det första vill jag utvecklas som spelare och som människa. Och så hoppas jag att jag får chansen. Jag har förstått att tränaren ger spelarna det. Men det gäller för mig att ta den också. Det ska bli jäkligt kul.
Sandvikens IF slutade på en tredje plats i division II i år. På 22 matcher gjorde Wiklöf elva mål. Mål i varannan match alltså. Han spelar helst forward eller vänstermittfältare och ser sig som en stor grovjobbare.
– Det är det som är min styrka – lagspelare, säger han. Och så har jag väl en ganska bra vänsterfot och är bra på huvudet.
Fått bra intryck
Wiklöfs karriär som fotbollsspelare är ganska lustig. Som 15-åring slutade han helt med fotboll och satsade istället på ishockey. Målet var Brynäs och elitserien. Men så blev det inte och istället hamnade han i division I, vilket inte riktigt lockade.
Så, en dag tog hans gamla tränare från pojkåren kontakt med honom och frågade om han ville komma och provträna för Sandviken. Vilket han också gjorde. Och tog en plats. Sedan dess har han spelat för klubben. Fram till nu, det vill säga.
– Jag vet inte så mycket om den finska ligan. Jag har frågat men det är inte många som vet. Men det är ingen dålig liga.
Desto mer vet han om IFK Mariehamn.
– Jag vet att de gick upp för tre år sedan och sakta men säkert blir bättre. Det tycker jag låter bra. När jag var över första gången i somras låg de nästan sist. Sedan helt plötsligt spottade de upp sig.
Hans intryck av klubben och ön är bara positiva. Han säger att han blev väl omhändertagen under de tre dagar han var här och provspelade. Både från ledningen och av truppen.
– Det verkar vara bra och professionellt skött. Peter Mattsson gjorde ett bra första intryck. Även tränaren, Pekka (Lyyski), tyckte jag var bra. Allt verkar fint. Det är det viktiga att själva organisationen är proffsig. Dessutom är arenan jäkligt snygg.
Ska göra sitt bästa
Men han är också medveten om skillnaden mellan division II i Sverige och Tipsligan i Finland. Därför vågar han inte lova supportrarna allt för mycket. Förutom en sak.
– De ska förvänta sig att jag gör mitt bästa och att jag höjer mig några snäpp sedan provträningen. Det tror jag kommer att räcka. Men jag är inte säker. Det gäller att ha tur också.
Några problem ser han heller inte med att flytta till en avlägsen ö mitt ute i Östersjön. För tillfället bor han i Gävle med cirka 70.000 invånare. Men han är uppvuxen i en liten by norr om stan.
– Det blir en liten omställning i början. Men det är inga problem, säger han. Det ska bli kul att se Åland på sommaren och jag vet att det bor 11.000 i Mariehamn och runt 27.000 på ön. Och att Ålands rikaste gubbe har samma efternamn som jag. Det är lite kul. Men om vi är släkt vetefan…
Kontraktet med IFK är på heltid, men med möjlighet att jobba vid sidan om på deltid.