SÖK
MENY
Säg som det är: Våga snacka om självmord!
Prata med era ungdomar vid köksbordet – inte bara om farorna med att köra bil i fyllan utan också om farorna med självmord.
I nära 2 000 år har det varit förbjudet att tala om eller tänka på självmord.
Därför är vi ovana vid hur vi förhindrar självmord. Vi behöver helt enkelt öva oss.
Här är några övningsexempel, skrivna av suicidforskare Jan Beskow i Göteborg.
Ett nytt sätt att tänka börjar växa fram. Människor vill leva, kroppen vill leva, men ibland när livet känns riktigt svårt begriper hjärnan inte hur det ska gå till.
Det är frestande att smita ut bakvägen genom ett självmord. Och plötsligt kommer en extra påfrestning, en trigger, som stegrar ångesten utöver det uthärdbara, vilket utlöser suicidplanen.
Några korta minuter – och livet är slut. Det är mer en tillfällig kontrollförlust, ett olycksfall, än verklig vilja.
Olycksfallsperspektivet är ett nytt och hoppfullt sätt att resonera. Det leder till höga stängsel på broar, snabba utryckningar vid suicidfara samt till en allmän folkbildning, så människor får mod att ingripa. Men eftersom det varit förbjudet att tala om suicid i flera tusen år är vi tröga i tanken när det gäller att tänka på att förebygga självmord.
Träna suicidprevention, alltså förebyggande mot självmord, vid köksbordet. Många tonårsföräldrar lär sina barn att köra försiktigt. Många timmar tillbringas vid köksbordet för att tala om farorna i trafiken och att de inte får vara onyktra.
Andelen dödsfall av alla döda som är oavsiktliga, det vill säga fysiska olycksfall är högt upp till 15 års ålder.
I åldern 15-29 år dominerar de avsiktliga dödsfallen, självmorden. Men önskan att dö tar överhand bara under kort tid, några dagar eller några minuter.
Därför kan de ses som psykiska olycksfall. De fysiska och psykiska olycksfallen svarar tillsammans för två tredjedelar av dödsfallen i åldrarna 15-19 år. Samtalet bör också handla om livets svårigheter och om vikten av att träna sig i att ta besvikelser och komma igen gång på gång, men också på hur man söker hjälp om det blir för svårt – annars kan det plötsligt gå riktigt galet! Och att inte dricka alkohol när man mår dåligt.
Men hur mycket talas det om dessa olycksfallsrisker runt köksbordet? Och varför inte? Svaret är nog: Man visste inte att det behövdes.
Tänk på självmordsrisken på perronger. Men psykiska olycksfall sker inte bara i vägtrafiken. Många kan inte motstå sina impulser att kasta sig framför tåg på järnvägar och i tunnelbanor. Över hela världen byggs därför nu starka plastväggar mellan resenärer och tågen.
Tänk på självmordsrisken när broar byggs. Staket behövs. Men inte fängelseliknande staket som för allas tankar till självmord.
Fotnot: Jan Beskow är professor, psykiater, socialmedicinare och suicidforskare sedan över fyrtiofem år. Hans arbetsplats i dag är Suicidprevention i Väst, en religiöst och politiskt obunden organisation som arbetar för att öka kunskapen om hur man kan förebygga självmord och självmordsförsök.
